Allt började för några dagar sen då jag fick sms att jag hade ett paket att hämta ut och att jag skulle via leg. Jag började små leta och sen efter någon dag så började jag tok leta. Självklart så blev jag nästan manisk på att hitta id brickan. Jag fick hjälp av personal så vi systematiskt letade genom min lägenhet och vände ut och in på varenda väska jag har. När jag kommer till radion så glömmer jag bort att jag ska leta efter id-kortet och lagom till lunch kommer jag på att jag ska leta. Det sista stället jag letar på är under mitt tangentbord och självklart så ligger det där. Jag har ingen aning hur det kom dit men jag är glad att jag hittade det.

Jag har i snart en vecka inte mått så bra men nu känns det som börjar bli bättre. Lagom till imorgon då jag ska till min gamla gymnasieskola och träffa min gymnasieklass och ev några lärare. Ska bli jätte roligt för att det var 10 år sedan jag tog studenten. Är det nu jag ska känna mig gammal. Har tur för att en gammal klasskamrat hämtar upp mig och sen kör hem mig på kvällen. Så ska skriva ett inlägg som publiceras först imorgon som kommer handla om mina minnen från mina gymnasieår.

Denna veckas lista hittad hos@TheQueenieSe

Det bästa med veckan som har varit?
Att jag och Ida såg Beaty and the beast på bio
Det tråkigaste med veckan som har varit?
Att jag fick veta att en vän hade tagit sitt liv 🙁
Vad ser du fram emot nästa vecka?
Att jag ska spela in min nästa vlogg med hemlig gäst
Mest lästa bloggen denna veckan:
@TheQueenieSe
Veckans vill ha:
Mera tid med de jag älskar <3
Veckans favoritplats?
I min egna lägenhet
Min bästa bild på Instagram denna veckan:

Anorexia – My story del 2

Jag var alltid smal som liten, kunde äta 10 chipspåsar utan att det syntes. Kanske att överdriva men ni fattar vad jag menar. Nu fattar jag varför alla tjatade om att jag skulle äta. Det gick till överdrift när jag gick i gymnasiet och det slutade med att jag slutade lyssna. Sköt ditt så sköter jag mitt tänkte jag då. Jag kunde vissa veckor gå ner så mycket som 1kg i veckan. Hästlärarna satt som krav att jag skulle äta frukost eller lunch på skolan för att jag skulle få rida, beroende på om vi skulle rida före eller efter lunch. Lärarna hade alltid egen fika vid tio och då fick jag ibland följa med för att jag inte ätit frukost. Det blev några gånger jag inte fick rida och stannade i stallet för att träna på att sadla och tränsa. Jag skriver detta för att jag vill hjälpa andra som är i den situation som jag var. Anorexi är en sjukdom som är dödlig. Jag berättade för min godeman detta år att jag haft den sjukdomen och han tyckte det var bra att jag berättade för honom. Jag vet att han bara har ansvar för min ekonomi men han bryr sig om hur jag mår och bryr sig som medmänniska.

Får jag en enda människa att inse att den eller någon i sin närhet att den behöver hjälp och berättar om sina problem är detta inte skrivit i onödan.