Det är min tid på gymnasiet. Ni som kände mig då ta inte detta på fel sätt. För gymnasietiden var både bland de bästa åren jag har haft men samtidigt så var det också bland de jobbigaste åren jag haft. Även fast jag hade folk omkring mig med samma intresse för hästar så kände jag mig väldigt annorlunda och rätt off i vissa situationer. Nu mera vet vi varför då jag hade odiagnostiserad ADHD och funktionsnedsättning.

Jag saknade tidsuppfattning som blev problem vid olika situationer. Jag minns att jag någon gång stått och mockat en stor box i en timme. För mig kan 20 minuter kännas som en timme och tvärtom. Något jag kunde vara snabb på var att hämta in hästar då jag gick väldigt fort så att jag alltid var kanske minst 50 meter före mina klasskamrater. Sen som grädde på moset så hade jag en ätstörning som gjorde allt ännu tuffare. Jag minns att lärarna hade stenkoll om jag åt frukost eller lunch i matsalen. Skulle jag ha ridlektion och inte hade ätit frukost så fick jag inte rida. Då blev jag irriterad då jag kände mig så kontrollerad. Numera inser jag att de var tvungen att göra så då det är farligt att ha en ryttare som kan svimma på hästryggen. Inte bara farligt för mig utan även för hästen jag red men även för dem andra. Då skulle jag svimma så skulle min häst ha blivit rädd och börja skena och vi alla som har haft hand om hästar vet att de är flockdjur så börjar en skena så kan de andra börja göra det också.