Idag den 15 mars är det NPF dagen. Jag fick min NPF diagnos 2012 när jag var 24 år. Jag minns att jag fick träffa en psykolog som gjorde utredningen men även min mamma fick åka och träffa psykologen för att prata om hur jag var som ett litet barn. Man ska nämligen ha svårigheterna innan man är 12 för att kunna få en sådan diagnos. Detta är en en diagnos man föds med inte något man får.

Jag fick bland annat veta att jag saknar tidsuppfattning. Har jag inte något jag kan se klockan på eller hur lång tid det har gått, om det har gått 20 minuter eller om det har gått en timme. Sen så fick jag också svar på varför jag haft så svårt att koncentrera mig, även fast det kanske inte synts utåt. Fick jag för fria tyglar när jag skulle göra något på tex gymnasiet så kunde det sluta med att jag fick ingenting gjort.

Jag fick också svar på varför jag alltid känt mig annorlunda. Från lågstadiet till jag gick ut gymnasiet. Jag fick också ett svar på varför det gick som det gick när jag bodde i egen lägenhet.

När jag fick diagnosen så var det klart att jag skulle flytta till behandlingshemmet och psykologen sa att det här var en bekräftelse att jag behövde komma till ett sådant ställe. Jag minns också att psykologen skrev att medicinering för detta bör man ta upp. Det gjorde jag när jag pratade med läkaren på behandlingshemmet. Så då fick jag börja med att ta concerta för min ADD. Medicinen har hjälpt mig väldigt mycket och för någon vecka sen har jag ökat dosen.