
Finns det något kapitel i ditt liv som du skulle kalla ”De svåra åren” – och hur tog du dig igenom det?
Helt klart mina tre år på gymnasiet då jag gick hästhållning och där jag bodde på skolan under veckorna. Detta var första gången jag skulle klara av att sova själv och allt i min vardag och sköta skolgången. Helt ärligt så hade jag inte en aning vad jag gav mig in på.
Så jag bodde där på skolan i veckorna och det tog inte många veckor för att personalen skulle märka att jag hade ett stort problem med maten. Jag skötte inte min skolgång och jag fick till slut ett ultimatum av skolan att antingen börjar du gå på dina lektioner eller så får du sluta. Så jag bestämde att använda min envishet och började gå på lektionerna. Samtidigt som personalen att hade stenkoll om jag hade ätit lunch eller frukost och speciellt om jag skulle rida på lektionen efter frukosten eller lunchen. Vilket jag tyckte var lite irriterande då jag kände mig overprotected. Men nu förstår jag varför och inser att de inte kunde ha en ryttare som kunde svimma på hästryggen. För en som inte vet det så var jag väldigt smal när jag gick på gymnasiet.
Så hur tog jag mig igenom gymnasietiden? Med stor stöd och hjälp av mina lärare som ibland gjorde mer än de egentligen behövde. Sen hade jag mina klasskamrater som också hjälpte till. Ingen nämnd ingen glömd!
När jag fick min ADD och funktionsnedsättning diagnos 2012 så gav de mig svar på några problem jag hade medan jag gick gymnasiet.
Och numera är jag stolt över mig själv att jag orkade och klarade av att gå kvar och slutföra mina studier på gymnasiet.








