Fortsättning från förra inlägget
Jag vart inskriven på psykiatrisk avdelning. Där så tog läkaren bort alla mediciner förutom sömnmedicinen. Sen kan jag ju säga att deras attityd till mitt självmordsförsök var du kan ju inte velat dö eftersom jag gjorde det i skolan. Jag satt helt tyst för kände att det inte var någon idé att prata om hur jag mådde. Idag skulle jag direkt ha anmält läkaren då man inte ska ha den attityden om man jobbar där man vårdar folk som mår dåligt psykiskt. Plus att det var bara tur att jag överlevde och skulle jag gjort detta hemma så skulle jag ha dött.
Jag skrivs ut och får denna gång en kurator kontakt på öppenvården i tierp. De följande två åren präglas av flera överdoser och även LPT vård. (Lagen om psykiatrisk tvångsvård). Minns när jag sist var inlagd med LPT och jag och en vän som kom och hälsade på mig skulle gå en promenad. Den skulle vara i 30 minuter men jag och vännen drar till henne. Jag kommer tillbaka efter 6 timmar med polis.
Tillslut så säger mitt boendestöd som jag hade fem gånger i veckan, min mamma och jag till min handläggare på kommunen att detta går inte. Detta är efter min sista överdos. Hon inser att jag måste få komma till en plats där jag får hjälp med min medicinering och mitt mående. Däremot sa hon att du får lova att inte hitta på något under tiden jag. letar Det höll jag för det var rätt snabbt jag fick åka med henne till behandlingshemmet i uppsala på besök. Bara någoin vecka efter vart det klart att jag skulle få komma dit.
Medan jag väntade på att få komma till behandlingshemmet så fick jag göra en utredning mot ADHD. Mamma var upp och träffade psykologen två gånger och till slut får jag diagnosen ADD. Jag fick även diagnosen funktionsnedsättning. Jag fick dessa diagnoser 2012 men har haft de hela livet då det är några diagnoser man föds med. Jag hade önskat att detta hade upptäckt tidigare så jag hade fått rätt hjälp. Det är lätt när man sitter med facit i hand att undra varför detta inte upptäcktes tidigare.
Btw bilden är en bild jag ritat själv.