Åren med psykisk ohälsa part 3

Fortsättning från förra inlägget

Jag vart inskriven på psykiatrisk avdelning. Där så tog läkaren bort alla mediciner förutom sömnmedicinen. Sen kan jag ju säga att deras attityd till mitt självmordsförsök var du kan ju inte velat dö eftersom jag gjorde det i skolan. Jag satt helt tyst för kände att det inte var någon idé att prata om hur jag mådde. Idag skulle jag direkt ha anmält läkaren då man inte ska ha den attityden om man jobbar där man vårdar folk som mår dåligt psykiskt. Plus att det var bara tur att jag överlevde och skulle jag gjort detta hemma så skulle jag ha dött.

Jag skrivs ut och får denna gång en kurator kontakt på öppenvården i tierp. De följande två åren präglas av flera överdoser och även LPT vård. (Lagen om psykiatrisk tvångsvård). Minns när jag sist var inlagd med LPT och jag och en vän som kom och hälsade på mig skulle gå en promenad. Den skulle vara i 30 minuter men jag och vännen drar till henne. Jag kommer tillbaka efter 6 timmar med polis.

Tillslut så säger mitt boendestöd som jag hade fem gånger i veckan, min mamma och jag till min handläggare på kommunen att detta går inte. Detta är efter min sista överdos. Hon inser att jag måste få komma till en plats där jag får hjälp med min medicinering och mitt mående. Däremot sa hon att du får lova att inte hitta på något under tiden jag. letar Det höll jag för det var rätt snabbt jag fick åka med henne till behandlingshemmet i uppsala på besök. Bara någoin vecka efter vart det klart att jag skulle få komma dit.

Medan jag väntade på att få komma till behandlingshemmet så fick jag göra en utredning mot ADHD. Mamma var upp och träffade psykologen två gånger och till slut får jag diagnosen ADD. Jag fick även diagnosen funktionsnedsättning. Jag fick dessa diagnoser 2012 men har haft de hela livet då det är några diagnoser man föds med. Jag hade önskat att detta hade upptäckt tidigare så jag hade fått rätt hjälp. Det är lätt när man sitter med facit i hand att undra varför detta inte upptäcktes tidigare.

Btw bilden är en bild jag ritat själv.

12 reaktioner till “Åren med psykisk ohälsa part 3”

  1. Psykiatrin är så eftersatt. Tragiskt. Mår någon dåligt så hänvisas till en vårdcentral där dom ger rådet att baka en kaka och drick en kopp kaffe typ. Pinsamt. Skönt att du fick hjälp, och du har kommit så långt.

  2. Så starkt av dig att berätta och jag är ledsen att du behövt genomgå så tuffa saker❤️ Psykiatrin är verkligen minst sagt under all kritik vilket är hemskt då det är så otroligt viktigt att det fungerar.

  3. Blir berörd av att du är så pass stark att du orkar dela med dig av detta! Det måste varit oerhört jobbigt att uppleva dessa överdoser, det dåliga måeendet osv. Har du kontakt med psykiatrin idag och behöver du mediciner ännu? Hoppas du mår bra just nu! Kram

  4. Jag blev så berörd av det du skriver att jag kände att jag måste läsa alla tre inläggen (har varit bortrest och inte läst bloggar på ett tag). Så otroligt svåra saker du har gått igenom. Men samtidigt blir det också tydligt hur stark du är, för trots att psykiatrin är så urusel och snarare stjälper än hjälper, så har du skapat dig det livet du lever idag. Du är beundransvärd.

  5. Så jättefin teckning och så skönt på ett sätt att få en förklaring på sitt mående trots att det kanske är ett sätt och en tid att anpassa sig och ta in den. Men fint av dig att dela med dig

  6. Tack för att du berättar detta 🙏🏻. Det är modigt att göra det.
    Märkligt tycker jag att du inte fick funktionsvariation när dem utredde dig när du var liten. Hade du blivit utredd när du var liten så kanske inte du hade varit med om det som du har varit med om. Lätt att sitta & spekulera i det nu. Det är som det är nu. Du mår bra & du bor bra där du får hjälp med mediciner m.m.
    Fin bild på ängeln 🙂👍.

    Ha en bra dag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *