Mina bästa tips på vad du kan göra när du har ångest

Tänkte att det passar att åter publicera detta inlägg eftersom jag själv är inne i en period med ångest. Detta publicerade jag första gången den 16 februari 2018 alltså för 6 år sedan. Däremot har jag fyllt på lite på vissa tips som jag kände att det borde vara med.

Mina bästa tips vad du kan göra när du har ångest!

1. Prata med en person du har förtroende för!

Att prata kan ibland hjälpa för att om du försöker prata om hur du känner dig kan ni kanske komma på varför eller vad som gör att du har ångest. Jag resonerar såhär: Att om du tar ett piller så kanske det hjälper för stunden men inte det långa loppet. Det kanske är jobbigt att prata om det men för att må bättre måste du veta varför du mår dåligt!

Jag vill däremot tilläga att ibland kan jag känna att jag mår sämre om jag börjar prata med något om att jag har ångest. Så det är en avvägning och den man pratar med ska vara en som inte dömer en och bara för man ibland inte vet varför man har ångest så har ingen rätt att säga men då kanske du inte har något att må dåligt för…

2.Ta en varm dush!

…Och då menar jag verkligen en varm dush. Det ska nästan vara brännande hett för att hjälpa mot ångesten. Ångesten kan vara en kall känsla i dina lungor och då kan värme hjälpa mot eller lindra ångesten. Om du bor i lägenhet och har grannar kan du tänka på att inte börja dusha mitt i natten. Det kan vara en bra start eller ett bra slut på en dag att dusha. Jag älskar när man kommer nydushad och kryper ner i en nybäddad säng.

3.Var inte själv, om du har möjlighet att vara bland folk!

Om du har ångest kan det hjälpa att vara och prata med andra. Det kan få dina tankar på något annat än att du har ångest. Jag vet dock att det kan vara väldigt jobbigt att umgås med andra när man har ångest. Hitta någon att umgås med eller att göra saker med. För mig kan det ibland vara svårast att ta sig iväg men efter så är jag glad att jag drog iväg. Att sitta ensam på ditt rum eller vara ensam i din lägenhet kan vara en triggande faktor.

4. Måla, om du inte provat gör det!

Jag har flera målarböcker för vuxna. Att måla får en att fokusera på något annat än att du har ångest. Jag har en med motiv från Game of thrones som jag älskar. I den är det också citat från böckerna som jag gillar. Själv har jag svårt att sätta mig ned och börja måla när jag har ångest. Har jag börjat kan det vara svårt att sluta när jag väl har kommit igång. Ge det en chans!

5. Gå ut på promenad

Att gå på promenad är både bra för hjärta och själ. Det rensar huvudet på tankar och du får gärna ha med någon att prata med medans du går. Ibland så sticker jag ut själv med hög musik i öronen, då jag inte orkar prata med någon annan. Det kan vara bra att komma utanför lägenheten/rummet då man kan fokusera på något annat än sin ångest. Däremot kan det största vara att ta sig utanför dörren då man har kraftig ångest inte vill lämna lägenheten.

Om någon sagt till mig för 10 år sedan att…

Hade någon sagt till mig 2013 alltså för tio år sedan att jag kommer vara där jag är idag hade jag inte trott på den personen. Jag hade nog svarat att är lika stor chans att grisar skulle börja flyga.

För tio år sedan bodde jag på behandlingshem. Där jag en period efter det att jag varit i Grekland fick ångest medicin tre gånger dagligen utöver min morgon och kvälls medicin. Jag var verkligen på botten och famla runt i mörkret. Minns att jag har berättat för er tidigare så var min pappa och min lillebror ner och hälsade på mig. Jag fick veta i efterhand att min lillebror hade tagit väldigt illa vid sig att se sin storasyster må så dåligt som jag gjorde då.

Nu tio år senare så har jag för mer än ett år sedan blivit av med min borderline diagnos. Vilket jag hade på känn själv då jag insåg att jag mått för bra för att ha diagnosen. Jag har även gått ner i vikt då jag börjat få in promenader varje dag då jag är frisk. Jag tror det med kombination av mediciner gör så att jag mår så bra som jag gör idag. Visst har jag sämre perioder men de är absolut inte lika djupa och mörka som för tio år sedan.

Åren med psykisk ohälsa part 3

Fortsättning från förra inlägget

Jag vart inskriven på psykiatrisk avdelning. Där så tog läkaren bort alla mediciner förutom sömnmedicinen. Sen kan jag ju säga att deras attityd till mitt självmordsförsök var du kan ju inte velat dö eftersom jag gjorde det i skolan. Jag satt helt tyst för kände att det inte var någon idé att prata om hur jag mådde. Idag skulle jag direkt ha anmält läkaren då man inte ska ha den attityden om man jobbar där man vårdar folk som mår dåligt psykiskt. Plus att det var bara tur att jag överlevde och skulle jag gjort detta hemma så skulle jag ha dött.

Jag skrivs ut och får denna gång en kurator kontakt på öppenvården i tierp. De följande två åren präglas av flera överdoser och även LPT vård. (Lagen om psykiatrisk tvångsvård). Minns när jag sist var inlagd med LPT och jag och en vän som kom och hälsade på mig skulle gå en promenad. Den skulle vara i 30 minuter men jag och vännen drar till henne. Jag kommer tillbaka efter 6 timmar med polis.

Tillslut så säger mitt boendestöd som jag hade fem gånger i veckan, min mamma och jag till min handläggare på kommunen att detta går inte. Detta är efter min sista överdos. Hon inser att jag måste få komma till en plats där jag får hjälp med min medicinering och mitt mående. Däremot sa hon att du får lova att inte hitta på något under tiden jag. letar Det höll jag för det var rätt snabbt jag fick åka med henne till behandlingshemmet i uppsala på besök. Bara någoin vecka efter vart det klart att jag skulle få komma dit.

Medan jag väntade på att få komma till behandlingshemmet så fick jag göra en utredning mot ADHD. Mamma var upp och träffade psykologen två gånger och till slut får jag diagnosen ADD. Jag fick även diagnosen funktionsnedsättning. Jag fick dessa diagnoser 2012 men har haft de hela livet då det är några diagnoser man föds med. Jag hade önskat att detta hade upptäckt tidigare så jag hade fått rätt hjälp. Det är lätt när man sitter med facit i hand att undra varför detta inte upptäcktes tidigare.

Btw bilden är en bild jag ritat själv.

Livet med psykisk ohälsa part 2

person in black long sleeve shirt
Photo by Maisa Borges on Pexels.com

Fortsättning på från förra inlägget.

När jag hade blivit utskriven så efter jul och nyår fick jag tid hos en läkare på öppenvården i tierp. Ja läkaren sa att jag dels skulle få upp pulsen i 150 och sen hålla den i en halvtimme varje dag för att må bra igen. Samtidigt skriver han ut en 100 tablettburk med min dåvarande ångest medicin. Ska kanske också säga att då hade jag anorexi. Så jag känner att ingen lyssnar på mig. Samtidigt försöker jag plugga på Komvux. Så en dag när jag ska ha lektion så tar jag alla tabletter jag har och sen går jag till lektion som om inget har hänt. Minns knappt fem minuter av den lektionen för jag måste ha slocknat rätt snabbt. Det är vid slutet av lektionen de inser att jag inte reagerar och det slutar med att de måste ringa efter ambulans. En annan studerande stannar kvar och när ambulansen kommer så tar hon min telefon och ringer min mamma då jag hade hennes nummer inlagt som mamma. Detta har jag fått berättat för mig. När mamma får veta så ringer hon först hennes man som då jobbar i sthlm. Han ger sig direkt hemåt men han är tvungen att ta tåget. När morsan kommer till sjukhuset så har jag varit där i ca en kvart och de håller på med mig. Jag blir magpumpad för att få tabletterna ur systemet. De söver ner mig och lägger mig i respirator Läkaren säger till mamma att det vet inte om jag kommer överleva och om jag gör det vet de inte om jag kommer ha hjärnskador. Min mamma är tvungen att ringa till min far som bor i Hälsingland. Hans bil är tyvärr trasig så han får vänta till nästa morgon då första tåget går ner till Uppsala.

Under natten har mitt tillstånd stabiliserats och på morgonen ringer de morsan och säger att de ska pröva och väcka mig. Så när jag vaknar upp har jag mamma ,pappa och mammas man omkring mig. Jag kan inte prata för har fortfarande respiratorn inkopplad. De säger att jag är på sjukhus. Jag tror de dröjer ca en timme innan de tar bort röret i halsen och min kateter.

Jag minns så väl min första tanke när jag insåg att jag överlevt överdosen. Jag var inte alls glad över att jag överlevt då. Minns också att läkaren ville att jag skulle testa att sitta i en stol innan de kunde skriva ut mig. Antar att de ville kolla så min kropp var med på noterna. Minns att jag skakade som ett asplöv och att även mamma hjälpte till när jag skulle flytta mig från sängen till stolen.

Efter några timmar kommer en läkare från psyk och vi pratar och vi båda inser att jag bör till psyket och skrivs in där samma kväll. Jag minns att jag uppdaterade min facebook med orden Jag vill inte förklara.

Vill avsluta detta inlägg med att säga att jag idag är väldigt glad över att jag överlevde och att jag inte fick några hjärnskador.

Åren med psykisk ohälsa part 1

gray scale photo of man covering face with his hands
Photo by Daniel Reche on Pexels.com

So where to begin……

Alla som känner mig vet att jag har gjort en stor resa och att jag idag är glad att jag fortfarande lever. Allt började gå fel när jag flyttade till egen lägenhet 2009. I september flyttade jag till Söderfors och började nästan direkt börja må dåligt psykiskt. Fick en tid hos en kurator någon stans i uppsala. Redan andra träffen sa jag till henne att jag är helt utmattad både fysiskt och psykiskt. Så då bad hon mig att åka till psykakuten så det gjorde jag och jag hade en vän med mig som var underbar. I alla fall så slutade det med att läkaren och den överläkare som han pratat med höll med om att jag hade en djup depression. Så jag skrevs in på psykisk avdelning. Där fick jag mediciner och var där i ca 5 veckor så skrevs ut lagomt till jul.

Kommer ihåg att jag lagom till det blev klart att jag skulle snart skrivas ut så frågade jag morsan om hon skulle kunna åka upp till min lägenhet och städa den så den skulle vara städad när jag kom hem igen. Hon gick med på det så och hon var uppe i lägenheten i flera timmar då jag hade lyckats stöka till det ordentligt.