Om någon sagt till mig för 10 år sedan att…

Hade någon sagt till mig 2013 alltså för tio år sedan att jag kommer vara där jag är idag hade jag inte trott på den personen. Jag hade nog svarat att är lika stor chans att grisar skulle börja flyga.

För tio år sedan bodde jag på behandlingshem. Där jag en period efter det att jag varit i Grekland fick ångest medicin tre gånger dagligen utöver min morgon och kvälls medicin. Jag var verkligen på botten och famla runt i mörkret. Minns att jag har berättat för er tidigare så var min pappa och min lillebror ner och hälsade på mig. Jag fick veta i efterhand att min lillebror hade tagit väldigt illa vid sig att se sin storasyster må så dåligt som jag gjorde då.

Nu tio år senare så har jag för mer än ett år sedan blivit av med min borderline diagnos. Vilket jag hade på känn själv då jag insåg att jag mått för bra för att ha diagnosen. Jag har även gått ner i vikt då jag börjat få in promenader varje dag då jag är frisk. Jag tror det med kombination av mediciner gör så att jag mår så bra som jag gör idag. Visst har jag sämre perioder men de är absolut inte lika djupa och mörka som för tio år sedan.

Åren med psykisk ohälsa part 1

gray scale photo of man covering face with his hands
Photo by Daniel Reche on Pexels.com

So where to begin……

Alla som känner mig vet att jag har gjort en stor resa och att jag idag är glad att jag fortfarande lever. Allt började gå fel när jag flyttade till egen lägenhet 2009. I september flyttade jag till Söderfors och började nästan direkt börja må dåligt psykiskt. Fick en tid hos en kurator någon stans i uppsala. Redan andra träffen sa jag till henne att jag är helt utmattad både fysiskt och psykiskt. Så då bad hon mig att åka till psykakuten så det gjorde jag och jag hade en vän med mig som var underbar. I alla fall så slutade det med att läkaren och den överläkare som han pratat med höll med om att jag hade en djup depression. Så jag skrevs in på psykisk avdelning. Där fick jag mediciner och var där i ca 5 veckor så skrevs ut lagomt till jul.

Kommer ihåg att jag lagom till det blev klart att jag skulle snart skrivas ut så frågade jag morsan om hon skulle kunna åka upp till min lägenhet och städa den så den skulle vara städad när jag kom hem igen. Hon gick med på det så och hon var uppe i lägenheten i flera timmar då jag hade lyckats stöka till det ordentligt.