Bakgrund

När jag bodde i egen lägenhet i Söderfors så var jag ibland på en träffpunkt som kallades Skutan i Tierp. Där träffade jag en annan tjej som hade ADHD och jag märkte rätt snabbt hur lika vi var i sättet. Jag var däremot osäker om jag inbillade mig. Hon sa även att jag betedde som hur hon gjorde innan hon fick diagnos och medicin mot sin ADHD.

Utredningen

År 2012 när jag var 24 år gammal så fick jag träffa en psykolog på Tierps öppenvårdsmottagning för utredning om jag hade ADHD, Aspberger eller Autism. Jag fick träffa henne flera gånger för att utreda om jag uppfyllde kriterierna för främst ADHD, och minns att det kändes som långa besök med väldigt mycket frågor om hur jag är och hur jag upplevde vardagen.

Det var inte bara jag själv som fick träffa psykologen utan min mamma fick åka upp två gånger för att träffa och prata ned psykologen. Psykologen ville veta hur jag var som barn och det kan inte jag berätta, då detta är en diagnos man föds med om man har den.

Jag fick till slut diagnosen ADD då jag saknar hyperaktiva delen som ingår om man har ADHD. Detta var när det var klart att jag skulle flytta till ett behandlingshem. Psykologen satt även diagnosen funktionsnedsättning på mig.

Äntligen fick jag veta varför jag alltid känt mig annorlunda och helt off i vissa perioder i livet. Varför jag till exempel inte lyckades med uppgifter i gymnasiet där ingen sa vad jag skulle skriva om och att jag inte riktigt visste i vilken ände jag skulle börja. Satt jag mig vid datorn och inte visste exakt vad jag skulle skriva om eller vad jag skulle leta fakta om så slutade det med att jag gjorde andra saker istället. Jag fick veta varför jag ofta hade koncentrationssvårigheter om jag kände att jag hade svårt att förstå varför jag behövde viss kunskap inom ett ämne man själv tyckte var tråkigt.

Innan medicinering för ADD och efteråt

När jag flyttade till behandlingshemmet så fick jag träffa och prata med läkaren där. Jag tog upp att jag fått en ADD diagnos och att psykologen skrivit i utredningen att man bör fundera på om jag skulle börja ta medicin för det. Jag minns att läkaren sa att sådana mediciner behöver de ett intyg för att de ska kunna skriva ut sådan medicin. Det hade läkaren och där och då fick jag börja med att äta concerta för min ADD.

Innan jag fick medicinen så kändes det som att jag levde i en bubbla. När jag började med medicinen så sprack bubblan och jag kunde koncentrera mig mycket bättre. Utan denna medicin skulle jag inte få min vardag att fungera så bra som den gör idag.

Det finns situationer då jag märker av min ADD. Det är främst att jag kan inte bara sitta upp och ner och kolla på en film hemma i soffan. Måste ha antingen datorn eller mobilen att fingra på.